Tre decennier av musikglädje – hobbybandet som aldrig slutade spela

I en tid där musikbranschen förändras snabbt, där digitalisering och AI utmanar traditionella sätt att skapa och uppleva musik, finns det fortfarande något tidlöst i att samlas i ett band. För ett gäng musiker har just detta varit kärnan i över 30 år – inte för berömmelse eller pengar, utan för glädjen.

– “Vi är en hobbyorkester, inget mer seriöst än så – men vi har väldigt skoj,” berättar Peter, en av grundarna som varit med sedan starten i slutet av 1980-talet.

Bandet, som enkelt kallar sig “OrkeZtern”, har spelat tillsammans i olika konstellationer sedan dess. Första spelningen ägde rum i början av 90-talet, och sedan dess har de fortsatt – i sin egen takt.

Ett band byggt på gemenskap

Medlemmarna har kommit och gått genom åren, men kärnan har alltid varit densamma: att spela tillsammans och ha roligt. Kenneth, som “bara” varit med i 25 år, skrattar åt sin egen nybörjarstatus.

– “Jag är ganska ny. Jag har varit med i tjugofem år,” säger han.

Historien rymmer både avhopp och återkomster. Tony var med från början, tog en paus – och kom tillbaka igen. Bandet har också haft olika uttryck genom åren, bland annat med en kvinnlig sångerska i starten.

– “Då hette vi Kattis orkester. När hon slutade blev det bara OrkeZtern kvar.”

Musik som får folk att dansa

Repertoaren är bred men tydlig i sitt syfte: att skapa stämning.

Bandet spelar en blandning av svensk musik, pop och rock’n’roll – men med en tydlig riktning.

– “Det ska vara dansant. Folk ska känna igen det,” säger medlemmarna.

De beskriver sig själva som ett slags coverband med dansbandskänsla, ofta bokade till fester och tillställningar där musiken blir en del av helhetsupplevelsen.

Trots att repetitionerna bara sker var tredje vecka, och spelningarna inte är många, lever engagemanget kvar.

– “Det är spelningarna som är det roliga egentligen,” konstaterar Mats.

En förändrad musikvärld

Men mycket har förändrats sedan bandet startade. Där liveband en gång var en självklar del av fester och evenemang, har konkurrensen ökat.

– “Trubadurerna tog över marknaden,” säger Kenneth och pekar på hur spelningstillfällena blivit färre.

Samtidigt lyfts en större oro för musikens framtid. Digitalisering, förändrade lyssnarvanor och minskade kultursatsningar ses som hot.

– “Jag tror att musikbranschen är på nedgång,” säger Tony. “Det finns färre spelställen och mindre stöd.”

AI är ytterligare en faktor som väcker frågor.

– “Nu gör de ju låtar själva,” säger Mats och syftar på den tekniska utvecklingen.

Trots detta står bandet stadigt i sin egen verklighet – där klassiska låtar av artister som Creedence, Bruce Springsteen och Beatles fortfarande får publiken att dansa.

Råd till nästa generation

När de blickar framåt vill bandet ändå skicka med något till yngre musiker.

Grundläggande musikteori lyfts som en viktig byggsten – något flera av dem själva saknat i början.

– “Även om det kan vara tråkigt så är det väldigt nyttigt,” säger Tony.

Men viktigast av allt är samspelet.

– “Det är något helt annat än att sitta själv hemma. Man behöver spela ihop,” säger Kenneth.

Mer än bara musik

Efter tre decennier handlar bandet inte längre bara om låtar och spelningar – utan om vänskap.

Repetitionerna är lika mycket sociala möten som musikaliska.

– “Vi repar ett par timmar, dricker kaffe och pratar lite,” berättar Peter.

Och kanske är det just där hemligheten ligger.

När frågan om en sista spelning kommer upp, är svaret enkelt.